eller Lina som jag envisas med att kalla henne. Stackars Nina det är inte mening och jag vet mycket väl vad du heter.
Det är i alla fall hos Nina som jag, Linda och Clara tillsammans med våra söner har tillbringat dagen. Vi blev bjudna på hembakt bröd och mumsig kakor, det är alltid så gott att äta där. Vi har naturligtvis haft mycket intressanta samtalsämnen och det är kul att veta hur de andra gör hemma osv.
En mycket intressant ämne som avhandlades idag är hur vi gör när våra pojkar blivit större med regler hos varandra. Vi var överens att det är den som bor i huset som bestämmer och vi måste våga säga till om de gör något som vi inte tycker om.  Troligen lyssnar de mer om det är någon annan som säger till än om mamma gör det. Hoppas man nu kan leva upp till det här, det är väl en sak när de är små, men hur blir det när de blir tonåringar. Jag hoppas att Vincent blir en snäll och väluppfostrad pojke, fast det hänger väl mycket på hur jag och J lyckas med det så det får vi väl se till att göra.

Jag trodde att jag kunde min son nu och att vi hittat ett sätt som fungerar, men idag har han nog sovit för lite över dan som helhet, 1½ timme totalt, så det är lite vrångt i sovrummet. Jaja hoppas det går bättre imorgon. Efter att J sjöng för honom så somnade han som en liten stock.


En liten sovstund på golvet blev det


Här sitter de alla så fint, utom Martin som sov

Sparky fick ett krya på kort av farmor och farfar (Js föräldrar) och nu när vi tagit av bandaget kan han utan problem gå på alla fyra tassar, men tratt får det bli så han inte slickar för mycket på tassen.

Tack så mycket!! Nu mår jag mycket bättre


Vincent och pappa läser tidningen