Matilsk

Jag är fruktansvärt matilsk, gå det lite för länge blir jag så otroligt arg, sur och ledsen samt dessutom hellt apatisk och tänker absolut inte laga mat eller säga vad jag vill ha, för jag vet inte vad jag vill ha. Tiden från att vara lite hunrig till att det har gått för lång tid är väldigt liten och jag har fortfarande inte lärt mig att äta i rätt tid. Igår stekte jag blodpudding när J satt och kämpade med att begära föräldrarpenning, jag var lite för hunrig och naturligtvis glömde jag bort maten och den fick steka lite för länge, sur som en ättika slänger jag upp maten på tallrikarna och tar den ena stekpannan för att slänga den i diskhon. På något underligt sätt lyckas jag bränna mig på underarmen med stekpannan jag håller i samma hand, jag muttrade något och brydde mig inte om det, men efter ett tag så gjorde det grymt ont och idag har jag ett fint brännmärke brevid det fina blåmärket skostället gav mig igår. 
 
Vincent verkar ha fått samma humö som jag idag har han gallskrikit under tiden jag lagade hans mat och den tog ungefär 10 minuter, inte alls irriterande. Det enda som hjälpte var att han fick vara i famnen och titta på när makaronerna kokade. Han gå fårn jätteglad till hysterisk på ingen tid alls. Så nu ska man försöka lära honom att tygla sig och lära känna sig själv, något som jag själv inte har lyckats med så det bådar ju iten så gott.

Jag är så trött på att vara hemma och det verkar Vincent också vara, så nu försöker jag planera upp de närmasta dagarna så att vi ialla fall kommer iväg en liten sväng. Idag har vi varit och handlat och innan dess en tur till Js jobb för att hämta Ica-kortet, (fick min kaffe när jag kom hem). Imorgon ska vi till Mia och Irma och någon dag i helgen ska vi umgås med Linda. Så är det någon i närheten som vill umgås så hör av er, för vi vill det.

Igår åkte vi inom en loppis på vägen hem och de hade ett gratis-bord. Den tyskbrytande tanten som hade hand om det tyckte absolut att Vincent skulle ha ett gosedjur och han föll för 2 st gamla McDonalds djur som han inte ville släppa så det var bara att ta med dem hem. De hamnade direkt i tvättmaskinen hemma, tänkte att tåler de inte det så får de hamna i soptunnan, men de gjorde de och Vincent har sprungit runt med dem massor.

   K O M M E N T A R E R
Postat av: Lotta

Ja för en del är det väl så att när blodsockernivån dyker så gör även humöret det.

Men det är ju bra att du är likadan för då kan ni ju skrika i kapp.

Nej jag bara skojar.

Men du har ju en fin förståelse för honom då eftersom du känner likadant.

Ja tänk alla dessa MC Donalds gosisar barnen samlat på sig under åren. De var ju så himla inne ett tag.

Undrar var de är?

Soptunnan kanske?

Ha en fin dag nu.

Kramen

2009-07-24 @ 08:29:13
URL: http://steinsdotter.blogg.se/
Postat av: Linda

Vilka söta små gosedjur!

2009-07-24 @ 10:16:29
URL: http://lan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: