Hormoner, ömmande bröst och syskonkärlek

Hormonerna bara flödar här, är så gråtmild så det är jobbigt. Bara tanken på min älskade familj får mig att börja gråta. Det känns om Emilia alltid har funnits här, hon passar så bra in. Brösten är sprängfyllda med mjölk, stora och ömmar massor. Jag önskar mig mindre bröst. Vincent anpassar sig mer för varje dag, igår ville han direkt gå till henne när han kom hem från dagis och hon har fått godmorgon pussar. Som sagt blir rörd bara att se mina guldklimpar.


Första promenaden (ja, nästan alla kläder är jättestora på henne)


Puss syrran

   K O M M E N T A R E R
Postat av: Kattis Kollega

Jag blir tårögd bara av att läsa... vad ska jag skylla på? Inte är det hormoner i alla fall. Ljuvlig pussbild - vill också ha pussbild på Sparky och Emilia! Katterna lär väl inte komma i närheten på ett bra tag ; )

Vi syns på onsdag! Kram från Kattis

2010-11-17 @ 12:56:48
Postat av: Linda R

Jag blir ju också tårögd :-)

Vad härligt att du känner som du gör. Och då är ju allt som det ska, nybliven tvåbarnsmamma och alldeles lycklig!

Skönt också att Vincent börjar axla "storebrors rollen" på ett förtjusande sätt :-)

2010-11-18 @ 08:51:25
URL: http://rasmussons.blogg.se/
Postat av: Clara

Visst är det för coolt hur kroppen kan fylla en med känslor!

2010-11-18 @ 11:33:46
URL: http://cklaris.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: