En ganska snäll berättelse, så jag behöver nog inte varna någon.

101110 klockan 13:00 var det dags för inskrivning inför det planerade kejsarsnittet. CTG-kurva togs för att kolla bebisens hjärtslag. Jag fick under denna tid en ganska kraftig sammandragning och fick förfrågan om de skulle om förlossningen hade börjat, men eftersom jag hade haft en del sammandragningar den sista tiden samt att jag inte ville veta om det var dags så avstod jag. Under inskrivningen fick vi också träffa en narkosläkare som berättade hur det skulle gå till vilket och barnmorskan hade gjort.

Jag hade bestämt mig för att jag skulle spendera natten på BB, i hopp om att få sova lite, men först ville jag umgås med familjen så vi åkte hem och hämtade Vincent på dagis. När Vincent somnat så skjutsade Jocke in mig och han åkte hem igen för att komma in på morgon. Tyvärr fick jag inte sova så mycket då jag på grund av foglossningen inte kunde vända mig i sängen, så när jag skulle byta sida fick jag stiga upp och gå runt sängen och lägga mig igen.

Klockan 8 101111 så började förberedelserna inför snittet, jag fick duscha och tvätta håret igen, hade duschat på kvällen innan också, och håravkortning gjordes vid snittområdet samt att en kateter och dropp sattes. Sen var det bara att vänta på att få åka upp. Vi fick åka upp vid 10 och väl uppe fick Jocke gå iväg och byta om för att möta upp mig på väg till operationssalen. En spinal (ryggbedövning) sattes och det tog inte lång tid innan jag inte kände någon smärta från bröstkorgen och neråt.

Det var ganska läskigt under tiden som de la snittet och bökade runt i magen, man kunde känna att de höll på med något men det gjorde inte ont. 10:34 kom hon då äntligen ut och de visade upp henne för mig innan barnmorskan och Jocke gick iväg för att klippa navelsträng och kolla så att allt var bra med henne. Väl inne hos mig igen började hon nästan direkt att sutta och suga på mina läppar, så det var bara att försöka ge henne bröstet vilket inte var det enklaste på ett operationsbord, men hon tog tag nästan direkt.

Inne på uppvaket ammades det och jag och Jocke diskuterade vilket namn vår lilla flicka skulle få, vilket inte bestämdes helt förrän på kvällen. När känseln i benen kommit tillbaka fick vi åka ner till BB till det rum som vi blivit tilldelade, samma rum som vi hade då Vincent föddes. Emilia vägdes och mättes, 3580 gram, 51 cm och huvudmått 36 cm. Vid 3 fick jag morfin mot smärtan som då blivit ganska hög och provade att ställa mig upp och även om det stramade ordentligt i såret gick det över förväntan och jag var uppe ett par gånger på kvällen för små promenader. Dagen efter kändes mycket bättre och det blev bara bättre för varje dag.

Att ta snitt denna gång var definitivt rätt beslut för jag kunde ta till mig Emilia på ett helt annat sätt än jag kunde med Vincent där smärtan tyvärr tog över.