Minnet

//skulle publicerats igår, 101130

Mitt minne sviker mig gång på gång nu. Även om jag skriver upp saker jag ska handla kommer jag ändå inte ihåg att handla allt, jag åker ständigt iväg utan skötväska, vilket kan vara förödande med en dotter som bajsar som bara den. Det börjar bli lite jobbigt att inte kunna lite på att man kommer ihåg saker.

Vincent har nu börjat att gå 15 timmar på dagis och han är där måndag, onsdag och fredag. De andra dagarna gäller det att hitta på saker för att aktivera honom. Idag har det lekts i snön (Jocke och Vincent) och så har vi bakat lussebullar. Vi får väl se hur länge bullarna räcker för vi är experter på att vräka i oss.

Igår var vi på utvecklingssamtal och det var mycket positivt som kom fram. Han har börjat leka tillsammans med en tjej istället för att bara leka med sig själv, han är oftast glad och leker gärna med de äldre barnen. Han pratar väldigt mycket och vill gärna stå i centrum (undra vem han har fått det ifrån?) och han lite svårt med att vänta och sitta still. Skönt är att han inte beter sig som han gör hemma med att kasta, skrika och slåss.

Emilia hänger mest med här hemma och gör inte mycket väsen av sig. Vill gärna att hon ska ligga på magen på golvet ibland, men det är svårt när Vincent far runt som en gummiboll, det får väl bli när han är på dagis.



Trots

Man drar sig verkligen för att göra något med Vincent nuförtiden. Minsta lilla som inte går hans väg göra att allt bara är nej, nej, nej och han slänger sig gärna på golvet och skriker, sparkar och slår med händerna. Man försöker vara honom till lags ibland, men det spårar gärna ur då han gör saker han inte får eller man ska göra något annat som att lämna en affär. Hoppas denna period går över ganska fort, för det tär ordentligt på oss alla i familjen.

Mitt i allt detta är han också den mest gosiga ungen och det ska kramas och pussas, vilket lättare upp stämningen i alla fall för ett litet tag.

Emilia verkar ha fått lite magknip och grimarserar en del när det ska bajsas och låter lite, men hon är oftast ändå ganska nöjd med tillvaron.

Mina goseungar





Måttligt road

Fick mig en lite kalldusch imorse. De har trasslat med min sjukskrvning och semester på löneavd och efter ett samtal igår visade det sig att jag skulle bli skyldig arbetsgivaren pengar, då sjukskrivning dras retroaktivt och föräldrarledighet dras innevarande månad, vilket det inte finns pengar för. Imorse pratade jag med dem igen för att försöka lösa det tilltrasslade och undrade då hur mycket det skulle bli. Hon räknade ut att det och det kommer vara ganska mycket som jag kommer få i skuld. Jaha vad säger man om det då, TREVLIG HELG! Jag behöver ju inte betala tillbaka allt på en gång utan det kommer dras från det lilla jag kommer få utbetalt i samband med uttagna föräldrardagar och semester. Med mitt labila sinne som jag nu har så har jag gråtit floder här hemma, Jocke har försökt muntra upp mig per telefon och försäkra mig om att det inte är några problem.


Morgonmys


Även om lillasyster får ta lite smällar är storebror väldigt mysig med henne och de ska kramas, pussas och gärna bäras, men det är de båda lite för små för. Dock är inte alltid Emilia med på Vincent ömhetsbevis.

Igår var vi på vernissage på Vincents förskola för att se vad han gjort under terminen. Han vill mest leka med hästar och var inte så intresserad av att visa sina verk för mamma och pappa.

Med oss hem fick vi bland annat en banan, en mask och något från Bockarna Bruse (en bock kanske)

Idag är det min namnsdag och snön har kommit. Det är riktigt härligt att titta ut över det vita landskapet.


Glädje

Det är de små sakerna som gör mig glad för tillfället. Exempel på detta är att jag nu kan dammsuga hela huset, sitta på golvet och leka med Vincent, pyssla och fixa här hemma så länge jag inte bär något tungt, gå utan problem, men det som gör mig gladast är mina barn.




Slappardag

Igår hade vi en riktigt slappardag vilket behövdes efter helgen som varit. Jag hade feber i lördags och var helt nere och Jocke är fortfarande inte riktigt bra. Vincent däremot var pigg och skulle underhållas. Det är inte så lätt att underhålla den kille nu för minsta lilla som går emot honom så slänger han sig på golvet och sprkar och slår händer i golvet och skriker och allt är NEJ. Detta gjorde han på Maxi i lördags och han fick ligga ett tag då Jocke betalade och jag inte får lyfta på honom. Vad han också gjorde på Maxi var att sno en godisbit från en av lådorna, han har så långa armar.





Förlossningsberättelse

En ganska snäll berättelse, så jag behöver nog inte varna någon.

101110 klockan 13:00 var det dags för inskrivning inför det planerade kejsarsnittet. CTG-kurva togs för att kolla bebisens hjärtslag. Jag fick under denna tid en ganska kraftig sammandragning och fick förfrågan om de skulle om förlossningen hade börjat, men eftersom jag hade haft en del sammandragningar den sista tiden samt att jag inte ville veta om det var dags så avstod jag. Under inskrivningen fick vi också träffa en narkosläkare som berättade hur det skulle gå till vilket och barnmorskan hade gjort.

Jag hade bestämt mig för att jag skulle spendera natten på BB, i hopp om att få sova lite, men först ville jag umgås med familjen så vi åkte hem och hämtade Vincent på dagis. När Vincent somnat så skjutsade Jocke in mig och han åkte hem igen för att komma in på morgon. Tyvärr fick jag inte sova så mycket då jag på grund av foglossningen inte kunde vända mig i sängen, så när jag skulle byta sida fick jag stiga upp och gå runt sängen och lägga mig igen.

Klockan 8 101111 så började förberedelserna inför snittet, jag fick duscha och tvätta håret igen, hade duschat på kvällen innan också, och håravkortning gjordes vid snittområdet samt att en kateter och dropp sattes. Sen var det bara att vänta på att få åka upp. Vi fick åka upp vid 10 och väl uppe fick Jocke gå iväg och byta om för att möta upp mig på väg till operationssalen. En spinal (ryggbedövning) sattes och det tog inte lång tid innan jag inte kände någon smärta från bröstkorgen och neråt.

Det var ganska läskigt under tiden som de la snittet och bökade runt i magen, man kunde känna att de höll på med något men det gjorde inte ont. 10:34 kom hon då äntligen ut och de visade upp henne för mig innan barnmorskan och Jocke gick iväg för att klippa navelsträng och kolla så att allt var bra med henne. Väl inne hos mig igen började hon nästan direkt att sutta och suga på mina läppar, så det var bara att försöka ge henne bröstet vilket inte var det enklaste på ett operationsbord, men hon tog tag nästan direkt.

Inne på uppvaket ammades det och jag och Jocke diskuterade vilket namn vår lilla flicka skulle få, vilket inte bestämdes helt förrän på kvällen. När känseln i benen kommit tillbaka fick vi åka ner till BB till det rum som vi blivit tilldelade, samma rum som vi hade då Vincent föddes. Emilia vägdes och mättes, 3580 gram, 51 cm och huvudmått 36 cm. Vid 3 fick jag morfin mot smärtan som då blivit ganska hög och provade att ställa mig upp och även om det stramade ordentligt i såret gick det över förväntan och jag var uppe ett par gånger på kvällen för små promenader. Dagen efter kändes mycket bättre och det blev bara bättre för varje dag.

Att ta snitt denna gång var definitivt rätt beslut för jag kunde ta till mig Emilia på ett helt annat sätt än jag kunde med Vincent där smärtan tyvärr tog över.



BVC

Igår var BVC på besök och de tyckte hon var så fin, som om det skulle vara en nyhet. Hon ökar fint i vikt och väger nu 3520 gram och är nästa tillbaka till sin födelsevikt 3580. Hon var dock måttligt road av att det skulle klämmas och kännas på henne.

Jocke har blivit dålig och han somnade innan resten av familjen hann sätta oss till ro i soffan. Tyckte lite synd om honom så jag tog nattningen av Vincent själv och det gick jättebra eftersom Emilia sov under just denna stund, hon vaknade direkt när jag var klar. Efter att Vincent har sovit jättebra hela veckan så vaknade han naturligtvis i natt och var jätteledsen och ville bara ha mamma. Någon som också ville ha mamma var Emilia så jag hade Vincent i knäet drickandes mjölk samtidigt som jag ammade Emilia och det hela resulterade i att alla sov i vår säng. Har ingen orka att bråka på nätterna med honom så han lär väl få sova i vår säng om han vaknar på nätterna.




Besök

Igår fick vi ett trevligt besök av Clara, Max och Hugo. De stora pojkarna härjade, min min min min var det mycket av från Vincents sida, Hugo roades sig i babygymmet och de vuxna försökte prata. Jag tappade tråden hela tiden, har väldigt svårt att fokusera på en sak. Både Vincent och Emilia fick paket, en bok till Vincent som vi läst flitigt i och ett sött set till Emilia. Tack så mycket. Hoppas det inte dröjer så länge innan vi kan ses igen.


En glad Hugo


En förtvivlad Vincent


En kameraglad Max


En utslagen Emilia


Samtal vid frukostbordet

Vincent skjuter ifrån sig tallriken med frukostmackan och pekar på skafferiet

Vincent: Pappa fixa
Pappa: Vaddå fixa?
Vincent: Dodis (godis)
Pappa: Vill du ha russin?
Vincent: Nej, dodis

Han var inte helt nöjd med svaret att det äter vi på lördagar.


Hormoner, ömmande bröst och syskonkärlek

Hormonerna bara flödar här, är så gråtmild så det är jobbigt. Bara tanken på min älskade familj får mig att börja gråta. Det känns om Emilia alltid har funnits här, hon passar så bra in. Brösten är sprängfyllda med mjölk, stora och ömmar massor. Jag önskar mig mindre bröst. Vincent anpassar sig mer för varje dag, igår ville han direkt gå till henne när han kom hem från dagis och hon har fått godmorgon pussar. Som sagt blir rörd bara att se mina guldklimpar.


Första promenaden (ja, nästan alla kläder är jättestora på henne)


Puss syrran


Missad namnsdag

Hoppsan, jag missade helt att Emilia hade namnsdag i söndags. Det var min farfar som snällt berättade detta för mig igår.

Hon är helt underbar liten tjej, hon är så späd jämfört med hur Vincent var. Hon är också mer nöjd med tillvaron, sover snällt i sin säng på dagarna (nätterna vill hon sova hos mig) och sitter snällt i babysittern och tittar. Det är så olikt den första tiden med Vincent, som krävde mycket mer av oss.

Idag berättade han på dagis att han hade pussat lillasyster på pannan, vilket är ett framsteg från igår då han inte hade någon lillasyster.
Sparky verkar glad för att fått en lillmatte och tröstar och pussar gärna på henne. Katterna däremot springer så fort hon börjar låta.





Mina älskade barn.


Nu är vi hemma

Så har vi äntligen kommit hem, trots att det igår var osäkert om de ville skicka hem oss. Emilia hade gått ner lite väl mycket, men det löste vi med massa amning inatt. Vincent är väl sådär nöjd med att det har kommit en till, lite nyfiken men vill gärna ha mamma och pappa för sig själv. Skönt att Jockes föräldrar stannar i några dagar till så han hinner vänja sig lite.

Ska börja skriva en förlossningsberättelse inom de närmasta dagarna. Tills dess för ni nöja er med lite bilder.







Idag är det dags

Ja idag är det äntligen dags för inskrivning och så blir det snitt imorgon. Känner mig inte direkt nervös, men lite orolig för att jag ska glömma något som jag skulle haft med mig. Det är ju i för sig inte hela världen då det inte är så långt hem.

Vad är det då för en liten smurf som kommer titta ut? Tjej eller kille? (Många är det som tror på en tjej, själv har jag inga som helst föraningar)


Vincent dagen efter han föddes 2008


Valross på bild

Är inte speciellt förtjust i min kropp för tillfället, men här är en bild på valrossen.
 


Är snart på till stan för en lunch med Clara och ett försök att hitta en farsdagspresent från barnen.



Dålig dag

Även om det inte är långt kvar är jag så less på att vara gravid och ha ont. I början av förra veckan tyckte jag foglossningen kändes bättre och misstänkte att bebisen fixerat sig och därmed stabiliserat upp det hela. Nu är jag inte så säker på det för idag gör det ondare än någonsin, varje steg känns som en pina. Trots en natt med god sömn så är mitt tålamod i botten vilket Vincent tyvärr får känna på lite väl ofta.

Han har i alla fall hjälpt mig att sätta ihop spjälsängen efter lite bråk. Febern är borta och det är en kille med energi som studsar runt här hemma.

Vår tvättmaskin har ett tag nu gett äckliga fläckar på kläderna. jag körde en 95 graders tvätt härom dagen och det verkar bara löst upp avlagringarna för nu är det värre. Försöker avkalka den med citronsyra och en 695 graders tvätt och hoppas på att det gör susen, det är så trist att behöva tvätta om kläderna.

Ska försöka göra min dåliga dag bättre med lite romantisk kladdkaka.



Vincent hjälper till med att slicka skålen


Pappas mössa har blivit en favorit


Sjukling

Fick hämta en utslagen liten parvel från dagis igår och han fick umgås med mamma vilket innebar mycket tid i soffan. Eftre en alvedon var han ganska pigg och stutsade runt. När väl Jocke kom hem var jag inte det minsta sugen på att laga mat så det fick bli pizza när Vincent somnat. I natt har Jocke tagit honom när han vaknade vilket tyvärr inte hjälpte för min del då jag mådde illa efter att ha ätit för mycket och en vild i magen så jag var vaken mellan 12 och 3. Skönt att man fick sovmorgon i alla fall, pojkarna sover fortfarande.


1 vecka

Om en vecka är det dags, då går vi från att vara en familj på 3+3 till en familj på 4+3 (djuren räknas ju också till familjen). Känns läskigt att veta att det snart är dags, men samtidigt är det ju detta vi har väntat på. Tankar snurrar i massor, kommer vi att fixa detta, hur kommer Vincent reagera, kommer jag någonsin få sova, vad är det för en krabat som tittar ut?

Idag är en dålig dag, ont som bara den och natten har inte varit rolig. Hoppas en lunch med kollegor kan muntra upp mig.


När ska fästingarna försvinna?

Fästingar är något av det äckligaste jag vet, lömska små djur. Man tror att deras period är under sommaren, men denna höst har varit värre än sommaren. Vi plockade senast en igår på Zorro och den satt precis  vid ögat. Han var jätteduktig och låg stilla i mitt inte så snälla grepp. Jag hoppas på att de försvinner snart så man inte behöver vara orolig för att de ska dra in fler.

Efter 2½ år utan så har det nu införskaffats en ny kaffebryggare, en Moccamaster. Vi har levt på snabbkaffe under denna tid och även om det är bättre för magen så har jag längtat efter bryggkaffe emellanåt. Jocke ver inte helt nöjd med smaken i morse och det tar väl lite tid innan man lär sig dosera rätt. Jag tyckte det var gott i alla fall.


Blivande fotograf

Vincent tycker det är jättekul att ta kort med min gamla kamera. Han har förstått att man ska ta kort när man har byggt något fint med lego.




Igår bjöd vi Helena och Peter på middag som tack för att de passade Vincent när vi var på bröllop. Vincent hade fullt sjå med att alla skulle äta salta pinnar, dricka och äta mat. Han är noga med att ingen glöms bort och han bjöd också på kinderägg som han hade fått. Han har blivit ett litet kakmonster precis som mamma och favoriten är glass och där hänger gärna jag på.

Helgen i övrigt har varit bra, jag trotsade det onda och åkte själv till stan med Vincent igår så att pappa skulle få städa i lugn och ro. Införskaffade ett par stödstrumpor, kan kännas lite onödigt då det bara är en 1½ vecka kvar, men det var himla skönt att få på dem.


Vincent cch hans häst