Förra sommaren var man gravid och stor som ett hus.

Sista bilden på magen, 21 juli (lite mer än 3 veckor innan förlossning)


Här kommer min förlossningberättelse:

Vincent kom till oss 080812 08:50 och här är min förlossningsberättelse.

Efter ett 9 timmars långt besök på förlossningen den 10:e augusti eftersom jag trodde att vattnet hade gått (vilket det inte hade gjort) kom den första värken 02:07 den 12:e augusti. Värkarna kom då med 7-8 minuter mellanrum. Jag väckte sambon klockan 3 och meddelade att han kanske skulle göra sig redo för att köra in och gick sedan och satte på mig TENS.

Klockan 4 var de nere på 4 minuters mellan rum och jag ringde då till förlossningen. De rådde mig till att vara hemma en stund till och vänta tills de blev mer intensiva.

Halv 5 gick vattnet och jag ringde då in och sa att nu åker vi in eftersom vattnet har gått. Efter det blev värkar väldigt smärtsamma och var nere på 3 minuters mellanrum.

Vi kom in till förlossningen halv 6 och fick då göra en CTG-kurva. Nu gjorde värkarna så att jag inte kunde ligga nere så sambon fick sitta med hjärtmätaren i handen och försöka få in hjärtljuden. Klockan kvart i 6 kollade barnmorskan hur mycket jag hade öppnat mig, jag var öppen med 9 cm och övergick då till lustgas. Bm skulle sätta i en nål i handen men misslyckades 2 gånger så tredje gången gillt fick hon in en nål i alla fall.

Nu gjorde värkarna så fruktansvärt ont och det var inte helt lätt att träffa rätt med lustgasen. Det är som i ett töcken tiden efter det. Jag vet att jag fick en ny bm och hon bad mig lägga mig på sidan så att de kunde sätta en grej på barnets huvud. Efter ett tag frågade hon i vilken ställning jag ville föda i, enligt sambon grymtade jag att det skiter jag i, samt sa att jag kunde ta bort lustgasen och börja krysta och det gjorde jag, sen säger hon att jag ska flåsa och ta det lugnt, inte helt lätt, och så håller hon emot huvudet så att han inte skulle komma ut och de skulle hinna med. När hon väl släppte taget så tog jag i och ut kom vår son i full fart. Jag fick upp honom till bröstet direkt och sen tog det ett par minuter innan sambon fick klippa navelsträngen.

Då det gick så fort för honom att komma ut, fanns ingen tid att klippa, sprack jag hela vägen till ändtarmen och även ringmuskeln sprack upp. Efter långt väntande, då jag fick bedövning i underlivet och kunde informera den närmaste familjen om det nya tillskottet i släkten, konstaterade läkaren att jag skulle upp till operation för att sys ihop. Ny väntan på att allt ska vara klart på operation och jag har fortfarande inte förstått att jag varit med om en förlossning. Under denna väntan insåg jag att nålen i handen troligtvis satt fel eftersom det gjorde fruktansvärt ont när de satte i droppet. Den satt fel, den hade hamnat mot en kärlvägg.

Väl uppe på operation, klockan är nu 12, fick jag en ny nål, kändes inte alls, och ryggbedövning och sen påbörjades arbetet med att sy ihop mig. Narkospersonal och operationssköterskor var mycket snälla och pratade med mig hela tiden vilket kändes bra. Jag kom ut från operation och fick sedan ligga på uppvak till ungefär halv 3 då de körde tillbaka mig till bb och jag fick träffa sambon och Vincent igen. Eftersom de inte tömde min blåsa på operation fick jag på uppvaket en kateter då urinblåsan stäckte sig upp till revbenen och med ryggbedövning kunde jag inte gå förrän framåt kvällen.

Då jag föreställt mig att förlossning skulle vara en ganska lång process och att jag skulle tillbringa många timmar på förlossningen innan det var dags att föda var jag mycket chockad efter att han kom ut och skakade hela tiden tills långt fram på kvällen då det gick upp för mig att jag hade förlöst en liten son.

Väl nere på bb fick jag reda på att han var 52 cm lång, vägde 3995 g och huvudmått på 35,5 cm.

Jag har fortfarande ganska svårt att fatta att jag har varit med om en förlossning, den tog mindre än 7 timmar från första värk till att han kom ut, men tack och lov har jag väldigt lätt för att berätta om den vilket jag kommer att göra för att bearbeta denna upplevelse.

Jag har under min tid på bb träffat både de mest underbara barnmorskor men också de som jag inte helt känner tillförlit till.

Mina känslor om förlossningar har gjort att jag kommer att begära att bli förlöst med planerat snitt nästa gång. Det är i alla fall så jag känner nu och vem vet jag kan ju ändra mig till nästa gång.

Hoppas jag inte avskräcker någon från att föda vaginalt, för jag är glad att jag har fått vara med om en.

/080816

Denna lilla guldklimp var det som kom ut.


Jag fick i efterhand vet att jag fick en sfinkterruptur av 3:de graden, vilket är en förlossningskomplikation så om man ha en grvidförsäkring kan man få en liten ersättning. Jag fick också veta att de höll emot så att jag inte skulle spricka så mycket, men det var det ingen som berättade för mig då. Tycker att de kunde berättat för mig på BB vad som hände och varöfr de gjorde som de gjorde, men men.

Imorgon blir Vincent 1 år.