idag den 14 januari skulle min älskade lillebror erik fyllt 25 år, men tyvärr får han inte göra det då han omkom i en mc-olycka den 15 september 2005.

mycket sorg har man bearbetat under denna tid som gått fast det kommer alltid tillfällen då man gråter av saknad efter honom och detta inlägg tillägnas honom.

erik var en geonomgo kille, glad, mycket omtänksam och otroligt smart.
han hade precis börjat på sin andra termin på juristutbildningen på lunds universitet. det kan tilläggas att han hösten 2004 kom in på juristutbildningen i uppsala men att han kom på att han nog inte ville läsa i uppsala utan i lund, så han tackade nej och sa "jag kommer ju in i lund till våren". som storasyster tyckte jag det var lite våghalsigt då det är ganska hårda krav för att komma in, men med hans betyg kom han naturligtvis in i lund till våren.

jag och erik åkte till vår storasyster ulrika som då bodde i bryssel under en helg i maj 2005 och jag är jätteglad att vi gjorde det. en resa som jag nu ser tillbaka mycket på eftersom vi fick mycket tid tillsammans med varandra.

även om han inte blev så gammal hann han med mycket. efter studenten tågluffade han och hans dåvarande flickvän i europa. han ryckte in i lumpen i januari 2004, men den resan var kort då han fick frisedel efter 2 veckor på grund av dålig hörsel, så då var det bara åka hem till gotland igen. under hösten 2004 åkte han till norge för att rensa fisk för att sen påbörja sina studier i januari 2005. sitt mc-kort tog han under sommaren 2005 och köpte en egen mc.
han gjorde alltid det han kände för och ville och sköt inte upp något.

eftersom åldersskillnaden mellan oss var 6 år tog jag lite extra hand om honom när han var liten och vi hade mycket roligt tillsammans. när han började spela fotboll var det jag som körde honom till matcher. deras fotbollslag var verkligen dåligt och de förlorade alltid, men de var alltid glada än då och förlorade de med mindre än 10 mål var de nöjda. naturligtvis har vi precis som andra syskon bråkat en hel del, men det har fort gått över. jag kommer speciellt en gång efter att vi hade flyttat till gotland och jag tjuvrökte eftersom jag sagt till mamma och pappa att jag slutat, jag skulle handla cigaretter och erik blev så sur på mig att han inte pratade med mig på ett bra tag. jag vet att han är stolt över att jag äntligen har slutat.

den finns så mycket skoj man kan berätta om honom för det hände alltid något när han var med. till exempel när vi var i frankrike och han skulle hoppa ut på balkongen men landade i glasdörren med en smäll eller att han hade en förmåga att klappa mig på huvudet, jag kände mig verkligen liten då. han trillade ner från en trappan och fick en spricka i högerfoten som resulterade i kryckor men envisades ändå med att köra bil och det var inte någon mjukkörningen.

det är så tråkigt att han inte får träffa sina systerbarn, men både jag och syster kommer att berätta mycket om morbror erik för våra barn. erik, du kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag saknar dig så.