det är min hund det, fast eftersom han är med j på jobbet så har det väl lite mer blivit hans hund. jag har alltid velat ha en hund men det blev ingen förrän för 2 år sedan då vi köpte lilla sparky.
han är en liten jack russel hane som inte alls är som en vanlig terrier. han skäller inte och är inte lika ettrig, men envis är han.
det bästa han vet är att ligga i soffan tillsammans med oss och bara mysa, fast det är också himla roligt att skutta omkring som en galning i trädgården eller i skogen.

jag var lite orolig för vad han skulle tycka om att det kom ett barn i familjen och han då skulle få dela uppmärksamheten med någon. det hade jag ju inte behövt vara han är den bästa barn hunden som överöser vincent med pussar och skyddar honom från katterna. det kan ju bli lite trångt när båda ska sitta i knäet.
vincent tycker att sparky är toppen och är han på skrikhumör kan man bar visa sparky för honom så blir han genast glad. första gången vincent satt själv var när han skulle sträcka sig efter honom så jag tror att han kommer hjälpa vincent i sin utveckling. vid köksbordet kiknar vincent när han ser sparky sitta på en stol, det är så att man blir alldeles varm i kroppen.

jag hade gärna velat avla på honom om det inte var för att han är allergisk mot gräs, lite olika träd, husflugor och tobaksrök bland annat. mot detta ger vi honom en spruta en gång i månaden och han har verkligen blivit bättre på att vara still när den ska ges.