Det gör så ont i mig att lämna Vincent när han blir så ledsen. Jag vet ju att det går över fort och att han sen har det hur bra som helst.
Vincnet har fått vara på dagis utan mamma sedan i tisdags. Jag stannar tills samlingen är över sen får vi vinka av varann. I tisdags gick det bra och han blev inte så ledsen, men igår och idag trillade många tårar ner för hans kinder när han märkte att jag skulle gå. Jag försöker inte visa att jag också är ledsen, men han märker det väl ändå. Han blir på gott humör fort igen och så fort de kommer ut är alla problem borta. Idag hämtade jag honom efter lunch och så härligt det är att möta ens lilla prins som kommer springandes till mamma.

Vi har på prov tagit bort spjälsängen och lagt madrasser på golvet, han far runt så mycket när han sover att han skulle slagit sig blå från fallen till golvet annars. Så mycket lättare det blev att natta honom när man kunde ligga bredvid och sen när han blev orolig på natten lägga sig där ett tag tills han lugnat ner sig. Vid 3 i natt bestämde han sig för att han skulle sova i våran säng och då gick det inte att få honom att stanna kvar i sitt rum, men det är ganska mysigt och betydligt bekvämare att sov i vår säng, enligt mig i alla fall.

Nu sover han som en stock och har gjort det i 2 timmar så mamma har ta hand om sig själv och myst framför tvn.